Murphys lag

Måndag kväll, solen strålar från en klarblå himmel och kvicksilvret når upp till 27 grader. Träden böjer sig för en finfin vind och seglingsförhållandena är näst intill perfekta. Men...vi får nöja oss med att puttra över vattnet inne i hamnen till en plats med vattenslang.

Då bankiren (Annas morfar) med följeslagare ska provsegla båten i helgen så gäller det ju att vi fixar till allt det där som vi inte riktigt har hunnit med än.

Först på dagordningen står att se till så vattnet i vattentanken blir drickbart. Vi hittar ett super-duper-dunder-medel som ska desinfektera tanken och hålla vattnet tjänligt hela sommaren – perfa tänker vi. Vi köper dropparna hos den lokala båthandlaren…väl hemma inser vi att vi på ett annat ställe kunnat köpa dem för en fjärdedel av priset…

Vi fyller tanken och häller i dropparna och tänker –nu är allt frid och fröjd när morfar vill ta sig ett glas vatten. Men när Anna tittar ner i ruffen ser hon hur det rinner vatten på durken…lätt panik sprider sig…mest hos Anna verkar det som. Johan är lika kolugn som vanlig och plockar metodiskt bort trappan och letar efter källan till vattnet. Konstigt nog så hittar vi inget. Ett mysterium.

Vidare så ska en ny kompass monteras. Den befintliga fastnar så man får knacka hårt på kåpan för att den ska hoppa till rätt läge. Kanske inte så pålitligt i alla situationer.

Vid det senaste Göteborgbesöket så förärade vi Hjertman’s med besök och passade då på att shoppa både det ena och det andra. Efter många och nogranna undersökningar kom vi fram till vilken modell av kompass vi hade så vi kunde köpa en likadan och slippa borra nya hål. Glad i hågen börjar Anna plocka ur alla delar ur förpackningen och montera ned den befintliga kompassen. Efter små justeringar en av gummilist så passar den nya perfekt i de redan borrade hålen. Dessvärre är skruvarna på den nya kompassen 0,7 cm för korta för att komma igenom skottet…Vad göra? Vi sliter vårt hår och veckar våra pannor. Och faktiskt så hjälper det. Johan kommer på att vi kan ta de gamla skruvarna och pillra fast dem med några medföljande muttrar. Tada! Kompassen kommer på plats! Urtjusigt!

Glada och nöjda kan båtägarna somna.

O föresten så finns det lite bilder på vad som skulle ha varit en start av Visingsö runt här. Dock när Johan & E kom fram till Huskvarna så fanns där inga båtar. Varför Johan har på sig en våtdräkt på några av bilderna och varför han skulle bada, är det ingen som vet...

//Anna